Så stort var det inte när Kenneth startade Wine Mechanics tillsammans med kompanjonen Magnus Holmgren 2016. När vi kommer in på hur idén till det urbana konceptet föddes, blickar Kenneth tillbaka till en resa de gjorde till Portland, Oregon i USA. Han beskriver Portland som ett klassiskt ”hipstermecka”, där folk gör vin i sina garage och har keps på sig inomhus. Kenneth, som också bär keps dagen till ära, förklarar att det var grundkonceptet de tog med sig hem ifrån resan.

– Vi gick runt på olika ställen och såg hur vinproduktion faktiskt fungerade mitt i stadsmiljön. Det var något som fångade oss direkt. I stället för att stadsborna ska behöva åka ut på landet för att uppleva vintillverkning, tar man helt enkelt produktionen till stadskärnan, säger han.

Men vägen till ett färdigt vineri krävde betydligt mer än bara den göteborgska duons driv. Ingen av dem hade nämligen någon praktisk erfarenhet av vintillverkning. På frågan om hur många ”batcher” han och Magnus egentligen testade hemma i köket innan pappren skickades in till Bolagsverket kommer svaret snabbt – och oväntat.

– Noll. Vi visste redan från start att vi behövde hitta en riktig vinmakare för att få detta att fungera, säger Kenneth med ett leende.

Valet föll på Erik Jonsson. Eller rättare sagt: Erik valde Wine Mechanics. Att få tag på en etablerad vin-makare i Sverige är svårt i dag – och för tio år sedan var det snudd på omöjligt. Att få Erik ombord blev därför helt avgörande för att projektet överhuvudtaget skulle kunna ta form.

– Vi försökte spela lite svåra efter anställningsintervjun och sa att vi skulle återkomma, att vi hade andra kandidater också. ”Fast det har ni ju inte alls”, kontrade Erik då. Och det hade han ju rätt i, skrattar Kenneth.

Och om vi nu ska dyka ner i vin på hantverksnivå, så känns det viktigt att få till ett samtal med vinmakaren själv. Så vad har Erik att säga? Helst inget, visar det sig. Det vill säga om han inte får betalt.

– Kenneth lurade hit mig. Ska du intervjua mig vill jag ha Riedelglas. Sex rieslingkupor och några nebbiolo, annars gör jag det inte, säger Erik bestämt när vi introduceras.

Om glimten i ögat faktiskt finns där är svårt att avgöra, men efter viss förhandling går jag med på hans krav.

– Du verkar inte gilla de här sakerna riktigt? säger jag och syftar på intervjuer och strålkastarljus.

– Nej, fy fan, svarar Erik.

Motvillig eller inte – när vi väl lämnat vinbaren och satt oss till bords i restaurangen flyter snacket på bra. Kanske är det så att Erik gradvis tinar upp och börjar tolerera både mig och mina frågor. Eller så går det helt enkelt på autopilot när han berättar om de olika stegen i processen: pressning, jäsning, lagring, filtrering och buteljering. Samtliga moment sker på plats i lokalen och under Eriks tränade öga. Om bara Gamlestaden hade legat lite längre söderut, så hade han förmodligen även ansvarat över odlingen av druvorna.

– Ser du de svartvita fotona som hänger där? Det är fyra av vinproducenterna vi jobbar med. De har varit med sedan start, förklarar Erik och pekar mot fyra porträtt upphängda på en av tegelväggarna.

Druvorna till vinerna kommer från noggrant utvalda odlare i Frankrike, Tyskland och Österrike – ett medvetet val i jakten på högsta kvalitet.

– Visst finns det vingårdar i Sverige också, nere i Skåne till exempel. Men de är få och personligen tycker jag inte att de druvorna håller samma nivå, säger Erik.

På ett urbant vineri i Sverige handlar vinmakandet lika mycket om logistik som om terroir. Druvorna måste transporteras snabbt och varsamt – leveranser ska synkas och tidsplaner hållas. Mitt i lokalen står en enorm lastpall med inplastade vinflaskor i färgat glas. Fel glas, till Eriks förtret.

– Tyskarna skickade fel flaskor. Att skicka tillbaka dem blir dyrt för dem, men förseningen påverkar också oss och våra planer på att buteljera, berättar han.

Den här typen av logistik är en del av vardagen på Wine Mechanics. Utmaningar som kan vara frustrerande att tackla, inte minst för Erik som står närmast det praktiska hantverket. Det är han som provar, justerar och övervakar processen – hela vägen från druva till färdig flaska.

– Det är lite av en hatkärlek. Som vinmakare har du en viss kontroll över slutprodukten, men ändå inte. Allt måste klaffa – från odling, transport, väder och vind till interna deadlines för när vinet ska levereras, förklarar han.

Från samtalet med Erik börjar jag förstå att producera vin i storstadsmiljö kan liknas vid ett stort logistiskt pussel. För att få alla bitar på plats krävs ett väloljat flermannamaskineri där varje person fyller en funktion. Erik och Kenneth är långt ifrån ensamma om att driva Wine Mechanics framåt – bakom flaskorna döljer sig ett ekosystem av engagerade människor.

På plats i dag har vi bland annat säljdirektören Henrick som sveper förbi oss med bestämda kliv. Bakom stål­tankarna skymtar sociala medie-koordinatorn Emma innan hon försvinner genom en dörr, samtidigt som eventansvarige Kristoffer sitter böjd över sin dator vid ett av restaurangborden. Någonstans i lokalerna huserar också kökschefen Jonas och den franska vinmakaren Ambre. Alla är de kugghjul i samma motor.

För Wine Mechanics är definitionen av ett urbant vineri en levande mötesplats – tillgänglig för alla. Här produceras inte bara vin till Systembolaget och till restauranger. Här arrangeras även vinresor ut i Europa, artistmiddagar, vinlopp och folkfyllda ”block parties” som med åren har blivit en egen festivaltradition. Filosofin är enkel: att sänka tröskeln till vinets annars så pretentiösa värld. Allt de gör genom­syras av en avslappnad känsla – förmedlad genom skarp Göteborgshumor, starkt lagarbete och en karakteristisk ovilja att ta av sig kepsen inomhus.