Rebecca tar fram en kökssax och passar på att klippa lite örter – persilja, rosmarin och libbsticka – som hon ska använda som smaksättare i sina rätter. Dagen till ära vankas det barbecue med sydamerikanska influenser. Till huvudrätt blir det grillad kalventrecôte med chimichurri på en bädd av glödbakad potatis.

Även om fine-dining och danska stjärnkrogar är hemmaplan för Rebecca nu, var det inte där hennes kulinariska resa började. De första matminnena kommer i stället från matmarknader, grillar och exotiska frukter. Hon är född i Danmark, men växte upp på Gran Canaria och har även starka familjekopplingar till Sydamerika. Rebecca menar att hon hämtar mycket inspiration till sina rätter från sin barndom utomlands.

– Jag tänker ofta på hur saker smakade då. Frukt, syra, färg – det påverkar mig fortfarande, berättar hon.

Att Rebecca skulle arbeta med mat var ingen självklarhet från början. I sin ungdom ägnade hon sig helhjärtat åt balett och hade länge siktet inställt på att arbeta som professionell dansare. Precis som matlagning är balett en sorts hantverk – som handlar om disciplin, känsla och perfektion. När hon långt senare fann sin väg in i köket var det just det fokuset på detaljer som blev Rebeccas styrka. Hon hittade hem i det kalla köket – med desserter som sin specialitet.

– Desserter kan vara allt – färgstarka, krispiga, mjuka, varma, kalla, syrliga, söta… Men de kräver precision. Du kan inte slarva dig igenom en chokladdessert. Den kräver respekt, menar hon.

Rebecca förklarar att hon också triggas av att desserten är den sista upplevelsen på ett restaurangbesök. Det är den som knyter ihop säcken – och det är den som avgör om gästerna går hem med en ljuv eller bitter eftersmak i munnen.

Enligt Rebecca själv är hon ingen typisk tävlingsmänniska. Däremot har hon alltid varit mån om att göra sitt bästa i alla lägen. Det du gör ska du göra så bra du bara kan – annars kan det vara. Rebecca drar en parallell till Japan som hon just besökt, där den här typen av mentalitet finns hos gemene man.

– Min uppfattning är att människorna är otroligt ödmjuka, men samtidigt också hårt arbetande.

I Japan besökte Rebecca bland annat Yoshikinfabriken i Tsubame, där Global har sin tillverkning. Hon fick med egna ögon se hur knivarna tog form – hur delarna stansas ut ur stålplattor, svetsas samman, handslipas och poleras. Rebecca överraskades över vilket hantverk som faktiskt ligger bakom knivarna.

– Jag trodde att knivarna var mer massproducerade. Det var fascinerande att se att de var så många människor inblandade och att alla var så dedikerade till sina arbetsuppgifter, säger hon.

Rebecca menar att fabriksbesöket har förändrat hennes syn på Globalknivar. Hon har känt till varumärket länge, eftersom knivarna har funnits i hemmet sedan hon var barn. Men nu när hon också har fått inblick i hur produktionen går till uppskattar hon sina knivar ännu mer.

Vilken är då favoriten i knivblocket? Rebecca menar att tournierkniven är en liten doldis som är värd att uppmärksammas. Hon använder sin kniv året runt. Till att putsa primörer på våren, snoppa jordgubbar på sommaren, rensa svamp på hösten och till vaniljstången i Ris à la Maltan på julen. Hon tar fram en vaniljstång och demonstrerar hur lätt det är att gröpa ur innehållet med en tournierkniv.

– Om du använder en rak skalkniv, så är det inte alls lika lätt att få ur alla korn. Det här böjda bladet gör kniven perfekt till vaniljstång. Jag tycker det är som skapt för det, säger hon med ett leende.

Rebecca skrapar ur all vanilj och blandar ner det i en skål med socker och crème fraiche. Idag blir det ingen Ris à la Malta till efterrätt, utan hon gör en vaniljkräm som hon serverar tillsammans med grillade jordgubbar och brända hallon. Sött, syrligt och rökigt i en ljuvlig kombination!

En perfekt avrundning på vårt besök – lika minnesvärd som kvinnan bakom desserten.